BORTA BRA MEN HEMMA BÄST

För cirka två veckor sen damp jag ner på finländsk mark igen med 23,2 kg tavara och oändligt många fina minnen, upplevelser och lärdomar i bagaget. Ända sedan dess har jag försökt ta mig i kragen och avsluta min blogg (eller åtminstone avsnittet från Frankrike, på allmänhetens begäran övervägs nu en fortsättning med berättelser från följande äventyr), och då jag nu insett att jag om mindre än fem timmar kommer sitta på ett tåg på väg mot Moskva är stunden slutligen kommen. Pakko on paras motivaattori, som det så vackert heter.

Ett halvår i Frankrike gav så mycket mer än jag någonsin trodde det skulle kunna ge, och det är väl därför som det känn(t)s extra svårt att på något sätt ännu sammanfatta vad jag fått ut av det hela. Det finns ju de mer självklara bitarna med en mer eller mindre flytande franska och nya vänner världen över, men det viktigasta är nog ändå de många, små insikterna om allt och ingenting och livet överlag jag gjort men ännu inte ens hunnit upptäcka ordentligt. I Grenoble har jag (på gott och ont) fått testa på att leva utan både sammanhang och krav, vilket varit väldigt intressant. (Det är ju nästan som ett stort psykologiskt experiment :D)

Vissa har kommenterat att de nog märkt att jag förändrats (resten har kanske bara inte vågat?;)), men den som är nyfiken är ju välkommen att testa och avgöra själv. Själv tror jag att jag lärt mig leva lite mer i nuet, stressa lite mindre, vara lite mer spontan och våga testa (och misslyckas) ännu lite oftare. Jag vet inte om livet fått mer riktning eller ifall övertygelsen om att "det fixar sig" bara blivit starkare, men tja, life is good och nog nästan till och med ännu bättre än då jag åkte.

Jag får väl ännu avsluta med att svara på den klassiska fråga ifall jag kommer sakna Frankrike, och svaret blir väl både jo och nej. Redan då jag åkte visste jag att ERASMUS är en begränsad tid av ens liv, och då alla nu åkt hem finns det egentligen inget kvar. Därtill är det skönt att vara tillbaka i ett sammanhang där jag har en plats och jag vet hur saker och ting fungerar. Samtidigt vet jag att livet kanske aldrig mer kommer vara lika fritt och bekymmerslöst som under våren som gått, och visst kommer jag sakna alla mina nya kompisar (men de allra flesta hoppas jag jag kommer se igen, med början i Bogotá nästa julafton!)

...och för att inte tiden ska hinna förgylla mina minnen alltför väl "sparade" jag ännu några byråkratiska storstrider att ta på distans med mina kära vänner banken och hyresvärden - tre (!) besök på kontoret före jag åkte räckte inte till för att avsulta våra affärer! The story is to be continued ;)

Nu är det ändå tack och hej för den här gången, om 24 timmar traskar jag på gatorna i Moskva innan vi sätter tåget österut genom Sibirien. Den här våren har alltså bara varit upptakten till det STORA äventyret!

LE MOUCHEROTTE

Jag har Senja och Olli på besök här i Grenoble. Så här fina är de på 1960 meters höjd!

HOME SWEET HOME

Det har visst blivit lite tyst här igen, förlåt för det. Efter en härlig vecka i Sverige och Finland har det faktiskt blivit till att studera lite (eller ganska mycket) efter att jag efter några om och men lyckades återvända till Grenoble igen. (Mitt flyg var två timmar försenat och jag hann med på sista tåget till Grenoble med hela två minuters marginal - efter en språngmarsch genom tre terminaler!)

I början av förra veckan åkte jag alltså hem till mamma och pappa via Paris och Stockholm med två utbyteskompisar, Andrea och Pola. En natt i Paris räckte bra till för att se hela staden eftersom vi övernattade hos Andreas bror som bor på trettionde våningen - utsikten var fantastisk! I Stockholm turistade vi efter bästa förmåga under undertecknads vägledning, och turistsidornas tips om att kolla in staden från Södermalm var inte helt fel. Riktigt lika högt som i Paris kom vi inte, men vi fick se en väldigt fin solnedgång i varje fall!

Trots mina milda protester tog vi sedan färjan över till Finland, och det fina vädret och fram för allt mina vänners stora förtjusning fick mig övertygad om att det sist och slutligen var ett riktigt bra val. För en nordbo är Svergibåten ett lite småsjabbigt diskobadkar, men för flickorna som aldrig tidigare varit på ett kryssningfartyg var det en dröm som gick i uppfyllelse. Att därtill kunna se en solnedgång i havet vid närmare midnatt var för sydamerikanerna om möjligt ännu mer häftigt än att åka båt! Det är nog så mycket man tar för givet här i livet :)

I Finland hann vi sedan träffa en hel del av mina kompisar, stort tack och kiitos till alla inblandade! Speciellt lyckade var kanske Sveaborgpicknicken och den traditionella studentstoryvillekvällen på Lasipalatsis terass. Efter att ha visat Noux och flera partier av strandpromenade var mina gäster också övertygade om att Esbo är en fantastisk stad - dessutom har vi ju faktiskt IKEA! Det superfina vädret gjorde ju inte saken sämre heller :)

Sedan ska vi ju inte glömma varför vi egentligen kom till Finland: min kära systeryster blev student och med superfint betyg därtill! Också lillebror både fyllde år och fick ett fint betyg och till och med stipendium, grattis!

Eftersom min kamera för tillfället är på vift (inte längre bort än att jag vet var ändå) blir det ett lite begränsat urval bilder, men ni kan ju njuta desto mer av de ni får se då istället ;)

 

VISDOMSORDS

Vanligen brukar det heta att man ska tänka först och tala sen, men idag är jag överlycklig över att jag börjat göra det omvända: jag öppnar munnen innan jag hinner fundera! Jag har definitivt passerat en magisk gräns då det gäller franskan! Tjohej! Därtill har jag idag till och med lyckats leverera en totalt felfri fras som vår professor godkände utan minsta förändring - det brukar inte ens fransmännen lyckas med :DD

SUMMER

I Grenoble är det definitivt sommar: +30 grader och sol! Här är så varmt att man får duscha fyra gånger om dagen för att inte smälta bort helt totalt. (Och det är bara maj ännu...). I lördags inledde vi vädret till ära strandsäsongen vid en liten sjö en bit utanför staden. Visserligen var det i samband med en campingplats och kostade 2,10 euro per person, men det var perfekt ändå :) nog är bergen här härliga, men saknar jag verkligen havet där hemma!

I söndags blev jag sedan en kämppis fattigare... Bye bye Anfisa, merci & à la prochaine! :)

Mia, Anfisa & Stephanie

LEIKKIKOULU vol. IV

Nyt meni kyllä viimeinen usko tähän kouluun: en voinut ymmärtää, miten minun oli niin vaikea ymmärtää tehtäväpaperin englantia, kunnes selvisi, että se on käännetty täysin suoraan Google-translatorilla. Kun sen käänsi takaisin ranskaksi, se oli yhtäkkiä oikein ymmärrettävää. En tiedä pitäisikö itkeä vai nauraa... tai no, itseasiassa hihittelen täällä itsekseni :D

Olen muuten ollut erittäin tyytyväinen Grenobleen vaihtokohteena, mutta koulun taso on kyllä ollut niin alle odotusten, ettei mitään rajaa. Olen oikeasti yrittänyt asennoitua siihen, että täällä on erilaista ja voi oppia eri asioita, mutta en kyllä tiedä (tai siis, olen oppinut todella paljon siinä tunnetussa elämän koulussa, mutta olisin ehkä halunnut oppia myös jotakin ihan akateemisella puolellakin). Muutkin vaihtarit tuntuvat olevan aika samaa mieltä, joten en nyt myöskään voi olla ihan väärässä...

Muuten Grenobleen kuuluu kesää ja suurimmalle osalle (ei kuitenkaan minulle vielä kuukauteen) lomaa. Nyt onkin viiden päivän goodbye party -putki päällä, ja muun muassa kaikki kämppikset muuttavat pois viimeistään kuun vaihteessa. :( Meillä on kyllä hieno porukka täällä, niitä tulee varmasti ikävä!

Nyt kuitenkin takaisin kouluun ja ranskan tenttiin... iik! Ainut oikea koitos täällä ;)

LEIKKIKOULU vol. III

En tiedä, miksi jaksan edelleen yllättyä... ehkä siksi, että meininki on välillä niin täysin incroyable...

viikko 1:
Tällä kurssilla tehdään projekti, muodostakaa neljän hengen ryhmiä, huom NELJÄN hengen ryhmiä. Jokaisessa ryhmässä tulee olla ainakin yksi ranskankielinen. Ok - check.

viikko 2:
... (Projektista ei sanaakaan?)

viikko 3:
Kirjoittakaa ryhmänne tähän listaan. Ok - check.

viikko 4:
 ... (Taas viikko, jona projekti ignoorataan täysin)

viikko 5:
Miksi täällä on viidenhengen ryhmiä ja kahden hengen ryhmiä!??! Viiden hengen ryhmistä siirtykää muodostamaan ryhmiä parien kanssa! Viiden hengen ryhmät vastustavat hieman tilannetta, sillä he ovat jo tehneet puolet projektista. Nyt lopetatte tuon valittamisen, senkin pennut!!! Tehkää niin kuin sanon!

viikko 6:
Voisiko N.N. vielä tulla ryhmäänne? Anteeksi mitä? Olemme neljän hengen ryhmä, jossa on yksi ranskankielinen, olemme jo aika pitkällä... Niin, N.N. tässä tulee nyt ryhmäänne! Ok, n'importe.


Katsotaan, mitä ensi viikolla tapahtuu...

LEIKKIKOULU vol. II

Ranskalaista projektityötä parhaillaan: laitetaan englannikielinen kappale netistä Google-translatoriin ja copy-pastetaan meidän raporttiin. Ööh, oletteko joskus kuulleet plagiaatista? Joo, mutta se alkuperäinenhän oli englanniksi (!?!). Lopputulos: Kirjoitan huomiseksi raportin komposiittien valmistusmenetelmistä ranskaksi. 

...le moule est revêtit par une couche de gel, et lorsque le gel a durci l’armature est ajouté manuellement. De suite, la résine est appliqué couche par couche, jusqu’à l’épaisseur désirée atteinte...

Olisi kyllä mielenkiintoista tulla Suomeen vaihtarina ja nähdä, miltä meidän koulu näyttää ulkkareiden silmissä. Ollaan varmaan ihan yhtä tyhmiä niiden silmissä kuin mitä ne on välillä mun silmissä :D

LEIKKIKOULU

Hei ja terveisiä leikkikoulusta. Tein tänään tentin, jossa matikkaosaan sai tuoda kaikki laskarit vastauksineen (eikä kyseessä siis ollut mitään ydinfysikkaan, vaan olisi pitänyt opetella kokonaiset kaksi helppoa kaavaa ulkoa), ja "essee-osaan" (noin kymmenen rivin vastaukset) kaikki kalvot ja omat muistiinpanot. Hmm. Oli liian helppoa, tästä ei hyvä seuraa...

Tämän kaiken opin (ylläriylläri) vasta sunnuntaina, joten ehdin vielä panikoida kunnolla lauantaina kun paikallinen noppaoodi ei (taas) toiminut enkä pystynyt lukemaan. Tästä johtuen päätin kuitenkin lähteä vaeltamaan kahden kanadalaisen kaverin kanssa, ja kannatti! Kiipesimme laaksosta (200 m) 1600 metrin korkeudelle tosikauniissa maisemissa, viimeinen kiri huippulle (2000 m) piti kuitenkin jättää väliin, koska muuten olisimme myöhästyneet bussista kotiin kaupunkiin. Ensi kerralla sitten :)

Merci à mes amis canadiens, c'était une belle randonné :)

...niin, ja se Bretagne-kertomus taisi nyt jäädä välistä. Hups. Mutta hei, olen Ranskassa, täällä asiat eivät aina ole niin tarkkoja ;)

BRETAGNE

Life is not measured by the number of breaths we take but by the moments that take our breath away.

Nog visste jag ju att man inte kan fånga sådana ögonblick på bild, men efter en vecka i Bretagne är jag ändå 500 foton rikare. Som en klok person sa en gång: man får fota med ögonen och spara bilderna i sitt hjärta. Närmare rapport om mina äventyr följer inom kort, här har ni ändå ett litet smakprov på några av de fantastiska vyerna (inte för att bilderna nu som sagt lyckas motsvara verkligheten...).